Boeuf Rydberg

Eller lyxig pytt. Idag blev det extra lyxigt med hängmörad oxfilé. Löjrom hade nog också platsat på den här tallriken. Och kanske vaktelägg. Och en tusenlapp i handen när man ätit upp. Den här rätten går helt enkelt att göra precis så lyxig som man vill ha den. Annars är det bara råstekt potatis, gyllenstekt hackad schalottenlök, rå äggula och senapsmousse.

Potatisen behöver medelhög värme, lite tid, en del salt och mycket fett. Man får vända på den då och då, men annars sköter den sig själv. När det gäller ägget så finns det lite olika tekniker för att få bort vitan. En går ut på att kläcka ägget i handen och försiktigt låta vitan rinna mellan fingrarna tills bara gulan vackert ligger kvar i handflatan. Det är dock inte helt riskfritt. Under en och samma äggulesepareringssession har jag förtvivlat sett på när sex spräckta gulor hånleende runnit ner i vasken. Därefter krävdes det ett antal ytterligare rätter, ägg och svordomar innan jag insåg att det var den jävla vigselringen som var boven i dramat. Jag har aldrig varit så nära en skilsmässa.

Köttet tärnas i lagom stora bitar och steks hastigt i en vidrigt het stekpanna. Man måste våga låta det ligga ett tag efter att ha slängt i det, annars blir det ingen fin yta. Sen slungar man och vänder lite tills köttet är brynt runt om. Och låt nu inte den där härliga, fina, vackra, saftiga och svindyra oxfilén bli genomstekt! Då kan man lika gärna använda corn. Eller slanta upp en hot bite.

Senapsmoussen då. Vispad grädde, senapspulver, socker och senapsfrön. Jävligt udda smak måste jag säga. Och utmärkt till det här. Men även till allt som lirar med pepparrot skulle jag tro. Och trots att den var stark så funkade det i små mängder för dottern också.

Nu står köttfärssåsen och puttrar på spisen inför onsdagens lasagne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *