En o-ratatouille

ratatouille med äggFör mig är ratatouille bland det mest grodiska man kan äta. Jag kan inte räkna gångerna det serverades hemma hos mamma när jag var liten. Och jag hatade det varje gång. En ganska oformlig, röd sörja med mjuka auberginebitar, som bara inte smakade. Jag antar att mamma försökte återskapa lite känsla och smaker hemifrån, men med 80-talssveriges utbud av smaklösa vintergrönsaker var det närmast hopplöst.

Men det där har jag kommit över för länge sen. Och nu kan man både få och göra god ratatouille. I Sverige. På vintern. Min gjordes på samma ingredienser som gårdagens pilaff…ilaff…laff…aff (ner i en brunn). Det vill säga: röd och gul paprika, tomater, zucchini, fänkål, schalottenlök, några timjankvistar och kycklingbuljong. Jag la till lite morötter och gjorde om rätten till en o-ratatouille genom att ha i kyckling. Den låg där i kylen och var rosa. Vad skulle jag gjort?

Sen fick allt det där puttra ihop fint. När det började kännas klart, alltså när man inte riskerar att bita sönder tänderna på morotsbitarna längre, kläckte jag några ekologiska ägg rakt ner i pannan och körde in härligheten i ugnen med grillelementet på. Fem minuter senare var äggen stekta och rätten klar. Jag åt och barnen åt. Nu sover barnen och frun roar sig på stan. Tystnad.

Varför är det så tilltalande med rustika rätter i en gjutjärnspanna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *