Enchiladas

Ja just det. Öppna Stolen var det. Börjar faktiskt få lite rutin på det nu. Det ringde på dörren 18:30 som överenskommet. Jag hade varit hemma i 15 minuter men fått ganska mycket gjort. Riset var kokat, bönorna sköljda, sidfläsk- och grönsakssteket klart, torsken rimmad och några tortillas låg på köksbänken. Sen blandade jag ihop ris och bönor med kvarg, smetade ut ett lager på bröden, la på steket och torsken, fixade till fina rullar och la på en plåt. Rikligt med béchamelsås och ost ovanpå alltihop och in i ugnen på typ 180 grader. Ett tag. Typ 20 minuter.

Maten stod på bordet vid 19:00. Vår gäst för dagen hade med sig julstjärnor, den där röda blomman som man uppskattar i början av december och kräks på runt jul. Så det var bra tajmat. Det framkom ganska tidigt att hon ganska nyligen var hemkommen från en tvåårssejour i New York. ”Men jag är inte en sån där som lägger in engelska ord hela tiden”. Och det gjorde hon inte. Men det var inga problem att lägga in svenska ord. Tusentals. Hon pratade oavbrutet! Och det gjorde vi också, så det blev riktigt trevligt.

Hur det smakade det då? Bra. Tror jag. Då och då händer det att jag äter något som jag inte riktigt vet hur det ska smaka. Trots att det inte är några konstiga ingredienser vet jag liksom inte hur jag ska förhålla mig till blandningen av smaker. Upplevelsen är förmodligen jämförbar med när barn får sina första smakportioner. Man lägger in maten i munnen, smakar lite skeptiskt, känner på strukturen, tuggar några gånger, smakar igen och är samtidigt mycket lyhörd för eventuella kräkreflexer. Om allt går bra tuggar man vidare och sväljer.

Vår gäst, väluppfostrad som hon är, åt upp allt på tallriken. Hur hon nu kunde få tid till det med tanke på allt som skulle berättas. Så jag tror att maten uppskattades. Men jag har även en teori om att folk inte vågar säga nåt annat längre. Risken är ju att man blir uthängd på Sveriges kanske mest lästa matblogg. Ibland kan jag tycka att det känns lite läskigt att ha den makten.

Det där med att hon pratar mycket, det är faktiskt hon som tycker. Jag vill gärna höra mer.

  2 comments for “Enchiladas

  1. 2012-11-29 at 16:09

    That encehilada looks pretty damn good…although if you were in Mexico, I think they would call it swiss enchilada with the cream and cheese 🙂 And I apologise in advanced, if we were to ever meet….I throw in a log of English words, but then again i have only lived in Sweden for three years – thats forgivable, right?

    • 2012-11-29 at 16:17

      Du har helt rätt. Jag har egentligen bara använt enchilada-principen för att göra något som lite påminner om lasagne. Swiss been lasagna roll? Och du behöver inte ursäkta dig, jag är glad för att du läser och kommenterar. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *