Grön soppa

grön ärtsoppa

Tanken var att det här skulle bli en helt vegetarisk rätt. En helt grön rätt utan kött. Sen tog jag mitt förnuft till fånga, tänkte till ordentligt, och tillsatte två animaliska produkter: bacon och mozzarella. Men vänta lite nu! Jag hade kycklingfond i soppan också. Helt enligt den ursprungliga planen. Så egentligen var det alltså en grön kötträtt. Skitsamma.

Jag stekte först schalottenlöken mjuk och glansig i lite olivolja. Sen hällde jag på några deciliter frysta gröna ärtor, slängde i en buljongtärning (slut på egen fond, inte ok!), fyllde upp med vatten och lät koka tills ärtorna var mixasklara. Därefter: stavmixaaaaa! Pressa i lite citron, skeda i lite kvarg (crème fraîche är säkert ännu godare) och mixa mera. Tills det är slätt och klart.

Medan ärtorna ovan kokades mjuka trixade jag med det andra. Jag skar till osten, rullade in den i bacon och smällde in alltsammans i ugnen. Med någon vansinnig förhoppning om att osten skulle smälta men på nåt vis ändå stanna kvar i baconrullarna. Så blev det inte. Jag var ju tvungen att vänta på att fläsket skulle stekas klart. Under tiden rann det mesta av osten ut i formen som jag talangfullt nog hade placerat under mina spett. Jag var helt maktlös. Ingen kul känsla. Den smälta ostmassan hamnade till sist i botten på sopptallrikarna och täcktes med soppa och hackad mynta. En mycket bra lösning. Upprättelse.

Och nu fattar jag grejen med ärtor och mynta. Jag har sett det flera gånger i olika recept men inte kunnat ”sätta mig in” i smaken. Det är riktigt bra. Borde funka väldigt bra som en nedkyld variant på sommaren också. Men då bör man nog strunta i den smälta osten i botten. Nästa gång ska jag försöka kapsla in osten helt. Och kanske fritera den. Gott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *