Laxtartar

Vår yngsta dotter har hunnit bli sex månader gammal. Det innebär att hon numera kan äta riktig mat. För mig är det helt underbart. Jag ser så mycket fram emot att lära henne om allt gott som finns till buds. Jag blir nästan avundsjuk på hennes lätt förvirrade min när hon får bekanta sig med en ny smak. Den hittills mest påtagliga reaktionen fick hon när hon smakade på alldeles för varm äggröra. Ett så förskräckt och terroriserat ansiktsuttryck har jag nog aldrig tidigare bevittnat. Men gråten uteblev och det glada leendet återfann sig snabbt efter att hon återgäldat tjänsten med att spotta ut röran över min tröja.

Den äldsta dottern, som är nyss fyllda fem, har redan gått igenom mycket av det där. Idag lagade vi laxtartar tillsammans. Vi turades om att skiva, strimla och hacka den råa laxen. Hon separerade en äggula och blandade ihop den med senap. Jag vispade och band ihop det med lite olivolja. Sen hackade jag ner en massa dill och gräslök medan hon rörde ihop allt till en välsmakande smet. Vi rundade sen av med lite citron och salt. Att hon under tiden ville provsmaka allt och utbrast i passionerade ”mmm, c’est très, très bon papa”, gjorde mig förstås inte till en mindre stolt halvgroda.

Den utlovade potatissalladen uteblev och byttes mot en lika trevlig bulgurdito. Resterna från fruns lunchsallad, med tomater, gurka, ruccola, mango, jordgubbar och halloumi, blandades med nykokt bulgur och dressades med citron och asbra olivolja. Det blir en jävligt skön kombination med de söta frukterna, den salta osten och den syrliga citronen.

All tartar gick åt idag. Men nästa gång ska jag spara lite och mixa den så att även den lilla får smaka. Ska bli intressant att se om den får godkänt eller om den i salivblandat format spottas ut på min tröja.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *