Stekta nudlar och misshandel

IMG_0926

Ok. Jag har en lite udda anekdot att berätta om. Obehaglig på ett sätt. Men ganska mycket humor ändå.

Måste bara klara av matbiten först.

I kväll blev det stekta risnudlar. Med kyckling. Lårfiléer. Skar dem i lagom stora bitar och stekte de klara för sig. Och sen grönsaker. Först wokade jag ingefära, citrongräs och purjolök i majsolja på hög värme. Sen i med lite morötter, och grön och orange paprika. Sist i med risnudlar. Och så några varv med stekspaden för att blanda ihop allt (vilket jag aldrig riktigt lyckas med, tror man behöver en jättepanna, typ Morberg-stekbord, för att få till det). I kylen hade jag lite skön asiatisk dressing kvar sen helgens festligheter. Den åkte på tillsammans med krossade jordnötter och hackad koriander.

Det var mycket gott. Men som en god vän påpekade så hade jag lika gärna kunnat köpa skiten på en thaikiosk och vält upp det på en tallrik. Enda skillnaden är väl att jag inte har den där där MSG-kryddan som de kör med.

Nu till det där jag skulle berätta. Jag har temperament. Jag blir arg. Vansinnig ibland. Inget konstigt med det. Men jag skriker ganska högt. Och ibland kanske jag drar en näve i bordet, diskbänken eller närmaste dörr. Inte lika vanligt men fortfarande helt ok. Men om man kombinerar ljudet från en vrålande våldsbenägen man med barnskrik och en gråtande fru så kan det uppfattas annorlunda. Jag har tidigare nämnt att en av grannarna klagat på att barnen låter för mycket. Det är alltså lyhört. Har inte funderat så mycket mer på det förutom att jag tycker hon är en idiot. Men när en annan granne, vid ett flertal tillfällen, kommer förbi och frågar: ”Hur är det med er? Är allting bra?”, med en sån där min som säger: ”Jag vet precis vad som försiggår, din jävel, och jag kommer anmäla dig för barn- och hustrumisshandel om du inte slutar genast!”, då blir det lite annorlunda. Först fick jag förstås ångest. Jag, den svartmuskige halvfranske mannen längst upp, som slår sin familj. Men med lite perspektiv inser jag att det är tvärtom. Jag har uppnått nåt helt annat. Respekt kallas det.

Ursäkta, nu måste jag sluta. Ska väcka mina barn och spöa skiten ur dem. Frun har gömt sig, men jag hittar henne alltid. Hörs.

  6 comments for “Stekta nudlar och misshandel

  1. Hampus
    2013-06-03 at 21:22

    hahaha, underbart!

    Får man en hurring på nästa öppna stolen?

    ser sjukt gott ut nudlarna!

    Hampus

    • 2013-06-03 at 21:31

      kom hit så får du precis så mycket stryk du behöver. service. och respekt.

  2. 2013-06-03 at 21:51

    sansa dej nu. När blir nästa stol?

  3. Lotten
    2013-06-03 at 22:05

    Tack Axel! Exakt precis just det där behövde jag läsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *